[ F E ] M A L E G A Z E

2 JUNI – 15 JULI 2018

 

Irina Laaja

 

 

 

(scroll down for English)

 

 

Vernissage, lördag 2 juni – kl 17-20

 

Utställningen invigdes av:

 

•Kalle Norwald

Socionom och auktoriserad sexolog som föreläser i radio, TV och landet runt om sexualiteter, normer kring kön & sex, samt mycket annat från sexologins alla hörn

 

•Therese Sandin

F.d barnmorska - numer komiker som driver den feministiska humorklubben 'Stand Up Yours' och turnerar med sin egen samhällskritiska föreställning: "Tjockis - en superviktig standupshow"

 

 

•••••••••••••••••••••••••••••••••••••

 

 

Vi har det stora nöjet att presentera Irina Laajas separatutställning [fe]male gaze som tar oss med in på bara huden i en serie normkritiska textila verk. Med noggrant ihopsatta skulpturer av uppbrutna mänskliga former, låter Irina Laaja dessa kroppsdelar i tyg både betraktas men likaså stirra tillbaka på besökaren.

 

Irina Laaja (född 1989) är en finsk konstnär baserad i Umeå. Med en bakgrund i kläddesign tar Irina Laajas feministiska konstnärliga praktik både avstamp och avstånd från modebranchens misogyna skönhetsideal. I [fe]male gaze vilar den kvinnliga blicken på en ny alternativ nakenhet utan moderiktiga plagg för kroppen att formas av och dölja sig bakom.

 

För att sätta begreppet ’den kvinnliga blicken’ i rätt ljus behöver vi tala om den manliga blicken (the male gaze) som myntades av den feministiska filmkritikern Laura Mulvey vid mitten av 1970-talet. Mulvey tillämpar Jaques Lacans psykoanalytiska teorier kring människans bekräftelsebehov genom visuell identifikation, det vill säga vår instinkt att spegla oss i och leta efter släktskap i det vi tittar på. Likt när barn i tidig ålder lär sig skilja på sig själv och andra, menar Lacan att vi söker efter en spegelbild som passar vår egen idé om vilka vi är. Mulvey drog slutsatsen att eftersom mainstreamfilm i huvudsak produceras av män, tilltalar den en manlig publik genom att reproducera en manlig blick. Det tar sig uttryck i ett könsstereotypt narrativ som utgår från att kvinnan framställs som ett passivt objekt som ska bli åtrådd och betraktad av ett manligt handlingskraftigt subjekt.

Begreppet "the male gaze" är applicerbart inom de flesta medier, och kanske speciellt på modefotografi där kvinnor oftast framställs som passiva och undergivna och dessutom stöpta i ett och samma snäva kroppsideal. Paradoxen är dock att publiken inom mode i majoritet är en kvinnlig sådan, samtidigt som kvinnan fortfarande objektifieras genom denna manliga blick. Här tar Irina Laaja vid, genom att introducera sin utställning med titeln [fe]male gaze, som för att ställa frågan: vad efterfrågar en kvinnlig publik egentligen? Kan vi skaka av oss de rådande skönhetsnormer som är skapade av vår internaliserade patriarkala syn på den manliga hjälten och den sexualiserade kvinnan?

 

Som begrepp och soloutställning går [fe]male gaze djupare än att vända på rollerna, det handlar om att omdefiniera kvinnlig identitet och se sig om efter en annan slags skönhet. En mindre ytlig, mer komplex och nyanserad syn på kvinnlighet och den kvinnliga kroppen. Genom att vrida och vända på det tills en kvinnlig kropp blir till just en kropp – kan vi då radikalt omdefiniera vårt socialt konstruerade begär som idé och koncept?

 

 

Specifikt för Irina Laajas utställning på Galleri Majkens har en serie teckningar och videoverket The Session (2018) tillkommit. Det sistnämnda är en kort stop motion-animation där skulpturen ’Show Girl’ (som består av en grupp ihopsatta bröst natur-färgade i olika hudtoner med stora pärlbroderade bröstvårtor) agerar krokimodell framför oss som betraktare. Det blir en lekfull men tydlig blinkning till krokisessionen som ett traditionellt slutet rum där en manlig skara blivande konstnärer samlades runt en naken kvinnokropp för att betrakta och avbilda. I Sverige grundades den första konstakademin 1773 och 1864 skrevs den första kvinnliga eleven in i konstakademin i Stockholm. Sverige var därmed bland de första länderna att tillåta kvinnor att måla den nakna kroppen efter levande modell. Ett steg åt rätt riktning men likväl en långsam process om vi hoppar cirka 80 år framåt i tiden till amerikanska Guerilla Girls väl ställda fråga ”Do Women Need to be Naked to Get into the Met. Museum?” med undertexten – Less than 5 % of the artists in the art section are women but 85% of the nudes are female.” från deras ”Guerilla Girls Talkback” screen print-serie från 1985.

 

 

Feministisk kroki 8 juli

I samband med Irina Laajas [fe]male gaze kommer vi att arrangera Feministisk Kroki. Ett härligt krokitillfälle där vi tillsammans kommer undersöka på pappret hur vi frigör vår egen syn på kroppen från rådande kroppsideal skapade av den manliga blicken. Kan vi uppnå detta genom att låta modellen inta kraftfulla, eller medvetet sårbara poser eller bär hen specifikt utvalda plagg med provocerande attribut?

Krokin kommer att äga rum inne i utställningen för att möjliggöra att Irina Laajas abstrakta figurativa stil av kroppar, kroppsdelar, föremål och mönster möter deltagarens sökande blick. Precis som Irina Laajas teckningar i utställningen där hon har använt sig av sin egen kropp som modell kommer denna kroki att uppmuntra deltagarna till att omvärdera, vrida, och leka med kroppens form och proportioner för att fånga en viss känsla eller sinnesstämning.

 

För att utforska ett uttryck som inte begränsas av idéer och normer kring hur en kvinnas kropp ”bör” porträtteras kommer krokimodellen uppmuntras till att inta poser som medvetet tar avstånd från ett förskönande av kroppen i enlighet med skönhetsidealen skapade av den manliga blicken. Intentionen är att uppnå en slags terapeutisk process för alla inblandade, där vi i enlighet med Irina Lajaas praktik undersöker hur vi kan skapa positivitet kring den nakna kroppen och hur vi ser den. Sessionen blir ett ingrepp i rollfördelningen av vem som betraktar och vem som blir betraktad och öppnar på det sättet upp för en erfarenhet av att möta kroppar bortom tilldelade roller och blickar.

 

 

 

 

Text:

Magdalena Blom,

Curator och gallerist

 

Irina Laaja,

Konstnär

 

 

Medskribent och korrektur:

Hanna Pauser Lindgren,

Konstvetare

 

 

 

 

"[fe]male gaze

 

an inside, outside, front side backside

side insider outsider

the gaze.

bodies examined

reversing

form, without body, body

without form,

body without shell.

nothing

that keeps

everything

together.

falling out, falling in, falling

around,

falling apart,

breaking in, breaking free,

spreading,

taking over, recovering under

desiccating

deconstructing reconstructing

reevaluating."

 

(Artist statement, I. Laaja, 2018)

 

 

[fe]male gaze has originally been realised through the Swedish Ax:son Johnsons foundation.

 

 

 

 

 

 

 

---------------------------

eng:

 

 

 

It is with great pleasure we present Irina Laaja´s solo show [fe]male gaze which invites us to get skin-close in a series of norm-critical textile art works. With carefully assembled sculptures of distraught human forms, Irina Laaja lets these body parts, made out of fabric, to be looked at but likewise to stare back at the viewer.

 

Irina Laaja (born 1989) is a Finish artist based in Umeå. Even though having a background in clothing design Irina Laaja wishes, with her feministic art practice, to distance herself from the misogynistic fashion world and its perception of beauty. In this exhibition the female gaze rests on a new alternate nudity without garments of fashion to neither shape nor hide the body.

 

To put the concept “female gaze” in perspective, we need to address the male gaze which was coined by the feminist film critic Laura Mulvey in the middle of the 1970´s. Mulvey applies Jaques Lacan´s psychoanalytical theories about the human need for self-affirmation through visual identification, i.e our instinct to mirror ourselves and search for affinity in what we look at. According to Lacan it is similar to when children in an early age learn to separate oneself from others. Mulvey came to the conclusion that since mainstream film is mainly produced by men, it addresses a male audience through reproducing a male gaze. This is expressed through a gender-stereotyped narrative that assumes the woman to be portrayed as a passive object of desire and gazed at by the strong and vigorous male subject.

 

“The male gaze” as a concept is applicable on most medias, and maybe especially fashion photography, where women are often portrayed as passive, submissive and shaped to a narrow ideal of a slim body. The paradox is that despite the audience in fashion being mainly female, the woman is still objectified through the male gaze. This is where Irina Laaja comes in, introducing her exhibition with the title [fe]male gaze, as to ask the question: what does a female audience really desire? Can we get rid of the current beauty ideals based on our internalised patriarchal view on the male hero and the sexualised woman?

 

As a concept and solo exhibition [fe]male gaze goes deeper than simply switching the roles. It is about redefining female identity and look around for another kind of beauty, a less shallow, more complex and nuanced view on femininity and the female body. By twisting and turning this notion until a female body becomes just a body – can we radically redefine our socially constructed desire as a concept?

 

 

Feminist Life Drawing

 

For the exhibition at Galleri Majkens, Irina Laaja has added a set of drawings and the video-piece ‘The session’ (2018). The latter is a short stop motion-animation where the sculpture ‘Show Girl’ (a creature consisting of a group of attached breasts, hand-dyed in various skin-tones, with pearl embroidered nipples) is performing as a nude life model in front of us as an audience. It is a playful and obvious wink to the life drawing session as a historically typical closed off room for men, where groups of male art students gathered around a nude female body to look at and capture its essense on paper. In Sweden, the first art academy was founded in 1773 and at 1864 the first female student was enlisted. Sweden was thereby one of the first countries to allow women to paint the naked body from a life drawing session.

One step in the right direction, however a slow process considering the well-prompt question by the American Guerrilla Girls 80 years later: ”Do Women Need to be Naked to Get into the Met. Museum?” Underlined with: ”Less than 5 % of the artists in the art section are women but 85% of the nudes are female.” from their ”Guerrilla Girls Talkback” screen print-series from 1985.

 

In conjunction with Irina Laaja´s [fe]male gaze we will arrange Feminist life drawing. An open drop-in session with the intention of exploring on paper how to liberate our perception of our own bodies from current beauty ideals based on the male gaze. Is it achievable by instructing the model to use powerful- or consciously vulnerable poses?

 

The session will take place amidst the exhibition to make it possible for Irina Laaja´s abstract figurative style of bodies, body parts, objects and patterns to meet the eye of the participants. For Laaja´s exhibited drawings, she has used her own body as a model, and in similar ways will this life drawing-session encourage the participants to re-set, twist, and play around with the shape and proportions of the body to capture a certain ambience or mood. To explore an expression which is not limited by ideas and norms based on how the female body “should” be portrayed, the model will be encouraged to strike poses that consciously avoids a retouching of the body according to the ideals of beauty constructed by the male gaze.

Our intention is to achieve a kind of therapeutic process for all involved, based on Irina Laaja´s practice of trying to create body positivity. The session will be an interruption in the role casting of who is gazing and whom is being gazed at, thus enable an experience of meeting bodies outside set roles and gazes.

 

 

 

 

Text:

Magdalena Blom,

Curator and gallerist

 

 

Irina Laaja, artist

 

Co-writer and proof read:

Hanna Pauser Lindgren,

Art consultant

 

 

 

GALLERI MAJKENS IS A FEMINIST ART GALLERY